I går hade vi ett tisdagsmöte igen.
Kejsaren som var på plats här på dödstjärnan, stod och tjatade på som vanligt.
Nu skulle vi till hans stora förfäran bli av med koncarapparaten. Vi å andra sidan var helt överlyckliga för detta. Äntligen skulle vi bli av med den där hemska kvittrande apparaten. Den gjorde inget annat än att störa oss i vårt arbete tyckte vi, och dessutom hade Darth Vader tillsatt lite mörk energi i eländet.
Alla satt och log och såg jätte glada ut över att få slippa koncarapparaten.
”Hoppas vi slipper Dödsmaskinen också” hörde jag Leia viska bakom mig.
Kejsaren blev skitsur.
”Era otacksamma små ligister!” morrade hans gröna små huggtänder. ”Ni har inte en aning om hur svårt det har varit för mig att sälja min lilla guldklimp.”
Sedan började han beklaga sig över att ingen ville ha apparaten.
Han har försökt att sälja den men ingen ville ha den. Inte ens smurfplaneten i träskgalaxen ville ha koncarapparaten. Sedan ansåg han att vi hade klagat så mycket och varit otacksamma för koncarapparaten att den borde stå hemma hos någon av oss som straff. ”Nej, jag protesterar!” sade Luke Skywalker. ”Du tänker inte LEAN nu.”
”Tyst med dig din odåga! Jag ska minsann lotta ut en av vem som får ta sig koncarapparaten hem” skrek Kejsarens huggtänder.
Det märkes lång väg att kejsaren kände mer ömhet för koncarapparaten än för oss anställda och våra landstingslönar.
Obi Wan suckade högt bakom mig när kejsaren hade plockat fram en hatt på bordet som han fyllde med en massa pappersbitar som var lotter. Nu skulle koncarapparaten lottas ut för fulla muggar!
”Hoppas det blir sekreteraren med hamsterbyxorna” viskade Obi Wan bakom mig. Jag visste att han menade Putin.
Kejsaren drog en lott. Sedan öppnade han den och sade:
”Det blir…… du!”
Kejsarens vampyrliknande finger pekade på …… MIG!!!
”Va? Jag? Näää!” fick jag fram.
”Tänk LEAN nu flicka lilla!” morrade Kejsaren.
”Tänk Voldemort!” svarade jag kaxigt.
”Våga inte Trotsa mig! För då kommer du att ångra dig bittert! Apparaten hamnar hos dig och därmed basta!” skrek kejsaren.
Så nu står den här gamla koncarapparaten och dammar i min hall
Inte passar den in i min disco lägenhet heller. Den är stor, otymplig och är bara i vägen. I morse snubblade jag på obäket när jag skulle gå på toa. Katterna gillar den inte heller, och piper gör den också. Den pep en gång när katterna hade kissat på den och nästa gång när de hade lagt i torrfoder i kuvetterna.
Och i natt kvittrade apparaten klockan halv 4 på morgonen. Bara för att jävlas med mig! Livet är orättvist. Jag ska minsann lägga ut en annons på blocket i morgon. Jag säljer honom för 1 krona. Det borde ju finnas nån bonde nånstans som har en rymlig lada som de kan ha honom i.
Ha en fortsatt trevlig dag allihopa!
Missalien85 